Avlopp

Stäng

Kontakta oss

Ring 0510-77 00 00, faxa 0510-77 03 40 eller e-posta till kommun@lidkoping.se.

Lidköpings kommun
Skaragatan 8
531 88 Lidköping vid Vänern

När vårt Kontaktcenter är stängt kan du nå Lidköpings kommun via något av våra journummer.

Det finns två reningsverk som behandlar avloppsvatten inom kommunens verksamhetsområden: Lidköpings avloppsreningsverk och Spikens avloppsreningsverk.

Avlopp

Allt avloppsvatten som kommer från kommunens hushåll, företag och industrier leds via cirka 35 mil avloppsledning till reningsverken. På verken genomgår avloppsvattnet en mekanisk, biologisk och kemisk rening innan vattnet släpps ut i Vänern igen. Totalt renas det cirka 4 000 000 m³ (kubikmeter) avloppsvatten i Lidköpings kommun varje år.

Lidköpings reningsverk behandlar cirka 4 000 000 m³ avloppsvatten per år. Verket är dimensionerat för 45 000 personekvivalenter (pe) och har en maxkapacitet på 850 m³/h vilket motsvarar 7 446 000 m³ avloppsvatten per år. Reningsverket tar emot spillvatten från Lidköpings centralort, Filsbäck, Vinninga, Kristinedal, Saleby, Lovene, Mellby, Gillstad, Järpås, Örslösa och Tolsjö.

För dig som är intresserad finns information under flikarna om hur reningsprocessen går till vid våra två reningsverk.

Reningsprocessen på Lidköpings avloppsreningsverk

Lidköpings avloppsreningsverk avloppsverket togs i bruk 1977 och ligger i västra hamnen. Verket är byggt för att behandla organiskt material, kväve och fosfor. Organiskt material kan orsaka syrebrist i de vatten som det släpps ut i, och syrebrist kan i sin tur leda till fiskdöd och påverka den biologiska mångfalden. Kväve och fosfor är näringsämnen som orsakar övergödning, eftersom dessa ämnen stimulerar algtillväxt. När algerna dör kommer de att brytas ner och nedbrytningen kräver syre, vilket i sin tur leder till syrebrist i våra vatten. För att förebygga detta renas vattnet i avloppsreningsverket genom mekanisk, biologisk och kemisk rening.

Mekanisk rening

I denna process reduceras organiskt material och fosfor.

Steg 1: Grovgaller Först passerar avloppsvattnet ett grovgaller för att avskilja större partiklar som papper och liknande. Renset tvättas och går sedan till förbränning.

Steg 2: Sandfång Vattnet passerar därefter ett sandfång där tyngre partiklar som sand och kaffesump sedimenterar. Avskiljningen av de tyngre partiklarna minskar slitaget på maskiner i avloppsverket, som till exempel pumpar. Sanden går sedan vidare till en sandtvätt, där den tvättas för att kunna återanvändas som fyllnadsmaterial.

Steg 3: Försedimenteringsbassäng De partiklar som inte avskiljs i sandfånget går vidare till försedimenteringen. För att reningen ska gå snabbare tillsätts en fällningskemikalie. Kemikalien gör att partiklarna i vattnet klumpar ihop sig med varandra och bildar så kallade flockar.

När vattnet sakta strömmar igenom försedimenteringsbassängen får flockarna en chans att sjunka till botten – det kallas att partiklarna sedimenterar. De flockar som har sjunkit till botten kallas för slam. Slammet på botten avskiljs för vidare behandling i slamprocessen. Lättare material så som fett ansamlas på ytan. Fettet avskiljs med skrapor och leds sedan vidare till en flytslambrunn.

Biologisk rening

Det finns olika tillvägagångssätt för att rena vatten biologiskt. Det de olika teknikerna har gemensamt är att skapa rätt förutsättningar för att mikroorganismer och bakterier ska trivas. De bakterier och mikroorganismer som finns på reningsverk är samma sort som vi har i naturen, skillnaden är att koncentrationen av dessa är betydligt högre än vad som normalt finns i våra vattendrag. Den höga koncentrationen gör att nedbrytningen av organiskt material, kväve och fosfor går snabbare än vad den skulle göra i exempelvis Vänern. På Lidköpings avloppsreningsverk används en aktivslamprocess för den biologiska reningen.

Aktivslamprocessen
I aktivslamprocessen reduceras organiskt material och kväve. Avloppsvattnet tillsätts aktivt slam som innehåller massor av hungriga bakterier som älskar organiskt material. I bassängerna finns det omrörare för att bakterierna ska hinna äta upp allt organiskt material innan det sjunker till botten. Avloppsvattnet innehåller även växtnäringsämnen som fosfor och kväve vilka kommer från urin, fekalier och tvättmedel. Dessa ämnen får inte släppas ut i Vänern, eftersom de kan leda till övergödning, utan måste tas bort under reningsprocessen. Aktivslamprocessen består av två delar, en syrefri zon och en syrerik zon.

Steg 4: Anox zon (syrefri zon) Detta är den syrefria zonen och det första steget i aktivslamprocessen. När det saknas fritt syre använder bakterierna istället kväve i form av nitrat. Bakterierna bryter ner organiskt material och nitrat omvandlas till kvävgas som sedan stiger upp i luften – detta kallas denitrifikation.

Steg 5: Aerob zon (syrerik zon) Detta är den andra delen i aktivslamprocessen. Bassängerna pumpas fulla med syre så att bakterierna ska trivas så bra som möjligt. Här sker nedbrytning av organiskt material samtidigt som kväve i form av ammonium oxideras till nitrat – detta kallas nitrifikation.

För att nitratet ska omvandlas till kvävgas och avlägsnas från avloppsvattnet recirkuleras viss mängd av flödet från den aeroba zonen till den anoxa zonen.

Steg 6: Mellansedimenteringsbassäng

Vattnet rinner sakta genom bassängen så att slammet har en chans att sedimentera. Slammet som är fullt av bakterier samlas upp och en del av det pumpas tillbaka till den anoxa bassängen. Där får bakterierna nytt material att ta hand om. Resterande slam går vidare till slamhanteringsprocessen.

Kemisk rening

I denna process reduceras fosfor.

Steg 7: Flockning För att ta bort fosfor tillsätts en fällningskemikalie till avloppsvattnet, och det sker under långsam omrörning. Fällningskemikalien gör att små partiklar klumpar ihop sig och bildar flockar. I flockarna finns fosfor inbundet.

Steg 8: Flotation Vattnet går vidare till flotationsbassängerna. Här tillsätts dispersionsvatten i botten på bassängen (vatten som är övermättat med luft under övertryck). När dispersionsvattnet tillsätts i bassängen tappar det tryck och följden blir att luften fälls ut i form av små luftbubblor. Flockarna som bildats i föregående steg fastnar på luftbubblorna som flyter upp till ytan. Slammet som nu ligger på vattenytan avskiljs med en skrapa och förs till en slamficka och sedan vidare till ett slamlager. Det renade vattnet går vidare till utloppsrännan.

Steg 9: Utlopp När avloppsvattnet har gått igenom hela reningsprocessen släpps det ut i Lidan för att slutligen hamna i Vänern.

Slamhanteringsprocessen

Slammet från den mekaniska, biologiska och kemiska reningen tas om hand i en egen process på avloppsreningsverket.

Steg 1: Blandslamlager I blandslamlagret ansamlas slammet från de ovanstående tre reningsprocesserna. Slammet förtjockas genom tillsats av polymer, och det sker under omrörning. Polymer är en kemikalie som gör att vattnet lättare kan separeras från slammet.

Slammet har i detta skede en TS-halt (TS=TorrSubstanshalt) på 3 procent, vilket innebär att slammet innehåller 97 procent vatten och 3 procent torrt material.

Steg 2: Slammet går vidare till en centrifug där det avvattnas. Efter centrifugering har slammet en TS-halt på 22 procent.

Steg 3: Transport Slutligen transporteras slammet med slambil för vidare behandling.

Reningsprocessen på Spikens avloppsreningsverk

Spikens avloppsreningsverk ligger på Kållandsö 2,5 mil utanför Lidköpings centrum. Verket började byggas 1981 och var klart 1983. Innan dess fanns ingen kommunal avloppsanläggning, utan då fördes avloppsvatten från bostäder till enskilda avslamningsbrunnar för att via rörledningar och diken ledas ut i Vänern.

2013 byggdes verket om och det är nu dimensionerat för 2 500 personekvivalenter (pe) och ett dygnsflöde på 750 m³. Spikens reningsverk behandlar cirka 75 000 m³ avloppsvatten per år. Styrning sker via datoriserad driftövervakning av personalen på Lidköpings avloppsreningsverk. Tillsynsbesök sker minst en gång per vecka.

Spikens avloppsreningsverk tar emot spillvatten från Spiken, Otterstad, Spikens fiskehamn, Läckö slott med omgivande anläggningar samt ett antal VA-föreningar.

Mekanisk rening

Inkommande vatten pumpas in till två mekaniska renssilar. Rens bestående av papper och andra stora partiklar samlas upp i ett kärl för borttransport och förbränning.

Biologisk och kemisk rening

I det biologiska reningssteget sker reduktion av organiskt material och fosfor. Den biologiska reningen sker i två seriekopplade luftningsbassänger som innehåller rörligt bärarmaterial, så kallad MBBR (Moving Bed Biofilm Reactor). Bärarmaterialet hålls kvar i luftningsbassängen med hjälp av en rörsil. Bakterierna och mikroorganismerna använder bärarmaterialets yta för att kunna växa och föröka sig i det biologiska steget.

För att bakterierna och mikroorganismerna ska trivas krävs tillräckligt mycket näringsämnen i form av organiskt material, fosfor och kväve, men även god tillgång av syre. Syresättning av vattnet sker genom att luft tillförs med blåsmaskiner via ett bottenluftarsystem. Eftersom mikroorganismerna förbrukar en begränsad mängd fosfor, behöver även kemisk fällning tillämpas för att uppnå en fullgod fosforreduktion. Fällningskemikalien gör att små partiklar klumpas ihop och bilda större aggregat, så kallade flockar. I detta steg sker alltså biologisk och kemisk rening samtidigt.

Sedimentering

Efter den biologiska reningen går vattnet vidare till sedimenteringsbassängen. I sedimenteringsbassängen bildas två faser, en vattenfas och en slamfas. Slamfasen består av flockar och partiklar som har sedimenterat, det vill säga sjunkit till botten.

Mängden partiklar i vattenfasen kontrolleras genom kontinuerlig mätning av halten suspenderat material. Om partikelhalten blir för hög genomgår vattnet ytterligare ett reningssteg, en så kallad slutpolering. Slutpoleringen innebär att vattnet filtreras innan det går vidare till utloppsrännan. Om vattenfasen innehåller låga halter suspenderat material går vattnet direkt till utloppsrännan utan slutpolering.

Det renade vattnet leds via utloppsrännan till en utloppspumpstation, som i sin tur pumpar det vidare till utsläppspunkten som finns i Spikefjorden, Vänern.

Slamhantering

Slam som avskiljs i sedimenteringen pumpas till en slambassäng. Därifrån pumpas det till en mekanisk slamförtjockare för avvattning. Innan slammet når slamförtjockaren har polymer blandats in i slammet. Polymer är en kemikalie som gör att vattnet lättare kan separeras från slammet.

Det avvattnade slammet samlas upp i ett slamlager. Från slamlagret transporteras det förtjockade slammet med slambil till Lidköpings avloppsreningsverk för vidare behandling. Förtjockning av slammet på Spikens reningsverk bidrar till minskade transportkostnader, vilket sparar pengar men framför allt vår miljö.

Kvalitet på avloppsvatten

Det renade vattnet som går ut från avloppsreningsverket måste enligt tillståndet från Länsstyrelsen uppfylla vissa krav innan det släpps tillbaka till Vänern. Du hittar gränsvärdena och riktvärdena i tabellerna nedan. I tabellerna finns även aktuellt årsmedelvärde på inkommande och utgående avloppsvatten vid Lidköpings och Spikens avloppsreningsverk.

Lidköpings avloppsreningsverk

Årsmedelvärden
BOD7 (mg/l)
KVÄVE (mg/l)
FOSFOR (mg/l)
Inkommande avloppsvatten27645,65,3
Utgående renat avloppsvatten3,19,70,09
Reduktion98 %76 %98 %
Gränsvärden för utgående renat avloppsvatten15-0,5
Riktvärden för utgående renat avloppsvatten10 (medelvärde per månad)15 (medelvärde per år)0,3 (medelvärde per månad)

Spikens avloppsreningsverk

Årsmedelvärden
BOD7 (mg/l)
KVÄVE (mg/l)
FOSFOR (mg/l)
Inkommande avloppsvatten19652,46,1
Utgående renat avloppsvatten5,235,10,2
Reduktion97 %-96 %
Gränsvärden för utgående renat avloppsvatten10-0,4

Analysparametrar för kvalitet på avloppsvatten

Här förklarar vi de analysparametrar som används för att kontrollera avloppsvatten. Gränsvärden för halter i utgående vatten regleras utifrån miljöskyddslagen i reningsverkets tillstånd.

Biokemisk syreförbrukning, 7 dygn (BOD7)

Biokemisk syreförbrukning, BOD, är en parameter som används vid bedömning av vattens renhet. BOD är mängden (i vatten löst) syre som förbrukas vid biologisk nedbrytning av de organiska ämnena i ett vattenprov. Biokemisk syreförbrukning anges i milligram syrgas per liter och utgör ett ungefärligt mått på förekomst av organiska föroreningar och bakterier. Rent vatten har BOD 0, medan avloppsvatten kan ha värden på flera hundra milligram per liter. BOD7 anger den mängd syre som förbrukas under sju dygn.

Totalfosfor, P-tot

Det finns flera källor till fosfor. Till exempel används fosfater i vissa disk- och tvättmedel, och jordbruken använder gödsel som innehåller fosfor och kväve. Ökade halter fosfor i sjön kan leda till övergödning och syrebrist i vattnet. Syrebrist påverkar den biologiska mångfalden och kan orsaka bottendöd och fiskdöd.

Totalkväve, N-tot

Totalkväve är ur miljösynpunkt en viktig parameter eftersom tillförsel av kväve till sjöar och vattendrag kan leda till övergödning. Kväve och fosfor har liknande effekter på miljön.

Lagar och regler som styr oss

Lagen om allmänna vattentjänster (SFS 2006:412), även kallad vattentjänstlagen, reglerar bland annat kommunens skyldighet att anordna vatten och avlopp samt fastighetsägarens rätt att använda den allmänna va-anläggningen. Vattentjänstlagen är den lag som gäller för alla kommunala huvudmän för vattentjänster.

ABVA – Allmänna bestämmelser för brukande av Lidköpings kommuns allmänna vatten- och avloppsanläggning samt information till fastighetsägare. Detta är det regelverk är antaget av kommunfullmäktige och innehåller bland annat regler om inkoppling och användande av den allmänna vatten och avloppsanläggningen.

SLVFS 2001:30 Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten: För att säkerställa att dricksvattnet har bra kvalitet finns föreskrifter som dricksvattenproducenter och tillhandahållare måste följa. I föreskrifterna finns bland annat krav på dricksvattenberedningen och hur distributionsanläggningen ska underhållas och skötas, samt kvalitetskrav i form av gränsvärden för det dricksvatten som lämnar vattenverket (utgående dricksvatten) och som senare tappas ur kranen hos konsumenterna.

Lidköpings avloppsreningsverk avloppsverket togs i bruk 1977 och ligger i västra hamnen. Verket är byggt för att behandla organiskt material, kväve och fosfor. Organiskt material kan orsaka syrebrist i de vatten som det släpps ut i, och syrebrist kan i sin tur leda till fiskdöd och påverka den biologiska mångfalden. Kväve och fosfor är näringsämnen som orsakar övergödning, eftersom dessa ämnen stimulerar algtillväxt. När algerna dör kommer de att brytas ner och nedbrytningen kräver syre, vilket i sin tur leder till syrebrist i våra vatten. För att förebygga detta renas vattnet i avloppsreningsverket genom mekanisk, biologisk och kemisk rening.

Mekanisk rening

I denna process reduceras organiskt material och fosfor.

Steg 1: Grovgaller Först passerar avloppsvattnet ett grovgaller för att avskilja större partiklar som papper och liknande. Renset tvättas och går sedan till förbränning.

Steg 2: Sandfång Vattnet passerar därefter ett sandfång där tyngre partiklar som sand och kaffesump sedimenterar. Avskiljningen av de tyngre partiklarna minskar slitaget på maskiner i avloppsverket, som till exempel pumpar. Sanden går sedan vidare till en sandtvätt, där den tvättas för att kunna återanvändas som fyllnadsmaterial.

Steg 3: Försedimenteringsbassäng De partiklar som inte avskiljs i sandfånget går vidare till försedimenteringen. För att reningen ska gå snabbare tillsätts en fällningskemikalie. Kemikalien gör att partiklarna i vattnet klumpar ihop sig med varandra och bildar så kallade flockar.

När vattnet sakta strömmar igenom försedimenteringsbassängen får flockarna en chans att sjunka till botten – det kallas att partiklarna sedimenterar. De flockar som har sjunkit till botten kallas för slam. Slammet på botten avskiljs för vidare behandling i slamprocessen. Lättare material så som fett ansamlas på ytan. Fettet avskiljs med skrapor och leds sedan vidare till en flytslambrunn.

Biologisk rening

Det finns olika tillvägagångssätt för att rena vatten biologiskt. Det de olika teknikerna har gemensamt är att skapa rätt förutsättningar för att mikroorganismer och bakterier ska trivas. De bakterier och mikroorganismer som finns på reningsverk är samma sort som vi har i naturen, skillnaden är att koncentrationen av dessa är betydligt högre än vad som normalt finns i våra vattendrag. Den höga koncentrationen gör att nedbrytningen av organiskt material, kväve och fosfor går snabbare än vad den skulle göra i exempelvis Vänern. På Lidköpings avloppsreningsverk används en aktivslamprocess för den biologiska reningen.

Aktivslamprocessen
I aktivslamprocessen reduceras organiskt material och kväve. Avloppsvattnet tillsätts aktivt slam som innehåller massor av hungriga bakterier som älskar organiskt material. I bassängerna finns det omrörare för att bakterierna ska hinna äta upp allt organiskt material innan det sjunker till botten. Avloppsvattnet innehåller även växtnäringsämnen som fosfor och kväve vilka kommer från urin, fekalier och tvättmedel. Dessa ämnen får inte släppas ut i Vänern, eftersom de kan leda till övergödning, utan måste tas bort under reningsprocessen. Aktivslamprocessen består av två delar, en syrefri zon och en syrerik zon.

Steg 4: Anox zon (syrefri zon) Detta är den syrefria zonen och det första steget i aktivslamprocessen. När det saknas fritt syre använder bakterierna istället kväve i form av nitrat. Bakterierna bryter ner organiskt material och nitrat omvandlas till kvävgas som sedan stiger upp i luften – detta kallas denitrifikation.

Steg 5: Aerob zon (syrerik zon) Detta är den andra delen i aktivslamprocessen. Bassängerna pumpas fulla med syre så att bakterierna ska trivas så bra som möjligt. Här sker nedbrytning av organiskt material samtidigt som kväve i form av ammonium oxideras till nitrat – detta kallas nitrifikation.

För att nitratet ska omvandlas till kvävgas och avlägsnas från avloppsvattnet recirkuleras viss mängd av flödet från den aeroba zonen till den anoxa zonen.

Steg 6: Mellansedimenteringsbassäng

Vattnet rinner sakta genom bassängen så att slammet har en chans att sedimentera. Slammet som är fullt av bakterier samlas upp och en del av det pumpas tillbaka till den anoxa bassängen. Där får bakterierna nytt material att ta hand om. Resterande slam går vidare till slamhanteringsprocessen.

Kemisk rening

I denna process reduceras fosfor.

Steg 7: Flockning För att ta bort fosfor tillsätts en fällningskemikalie till avloppsvattnet, och det sker under långsam omrörning. Fällningskemikalien gör att små partiklar klumpar ihop sig och bildar flockar. I flockarna finns fosfor inbundet.

Steg 8: Flotation Vattnet går vidare till flotationsbassängerna. Här tillsätts dispersionsvatten i botten på bassängen (vatten som är övermättat med luft under övertryck). När dispersionsvattnet tillsätts i bassängen tappar det tryck och följden blir att luften fälls ut i form av små luftbubblor. Flockarna som bildats i föregående steg fastnar på luftbubblorna som flyter upp till ytan. Slammet som nu ligger på vattenytan avskiljs med en skrapa och förs till en slamficka och sedan vidare till ett slamlager. Det renade vattnet går vidare till utloppsrännan.

Steg 9: Utlopp När avloppsvattnet har gått igenom hela reningsprocessen släpps det ut i Lidan för att slutligen hamna i Vänern.

Slamhanteringsprocessen

Slammet från den mekaniska, biologiska och kemiska reningen tas om hand i en egen process på avloppsreningsverket.

Steg 1: Blandslamlager I blandslamlagret ansamlas slammet från de ovanstående tre reningsprocesserna. Slammet förtjockas genom tillsats av polymer, och det sker under omrörning. Polymer är en kemikalie som gör att vattnet lättare kan separeras från slammet.

Slammet har i detta skede en TS-halt (TS=TorrSubstanshalt) på 3 procent, vilket innebär att slammet innehåller 97 procent vatten och 3 procent torrt material.

Steg 2: Slammet går vidare till en centrifug där det avvattnas. Efter centrifugering har slammet en TS-halt på 22 procent.

Steg 3: Transport Slutligen transporteras slammet med slambil för vidare behandling.