Arbetet med att främja biologisk mångfald går ut på att skapa faunadepåer för insekter av olika slag. Det gör vi i naturområden med stor omfattning av död ved. Vi lämnar högstubbar och spara på så mycket vi kan utan att det blir till fara för allmänheten.

Vi ställer även om stora ytor till ängsmark för våra små bevingade hjältar.

När det kommer till almsjukan behöver vi tyvärr avlägsna allt material för att inte riskera att sprida vidare sjukan. Generellt vill vi gärna spara högstubbar, men i fall där vi har parasiter och sjukdomsbild med måste vi ta bort allt och sedan bränna materialet på värmeverket enligt rekommendationer från länsstyrelsen.

Vi inventerar våra träd i stadsmiljön och ser över träden kontinuerligt. Vi vet att många av träden är nyckelbiotoper och därför är vi ytterst rädda om dessa individer och gör allt vi kan för att skydda dem. Vi har alltid med värdet av dessa träd vid ändringar i infrastrukturen och gör allt vi kan för att få dem att stå kvar så länge det går.

Vi är ytterst restriktiva med att fälla friska träd, om vi fäller så är det för att de på sikt kommer att störa infrastrukturen eller för att främja träd som har en bättre chans att kunna etablera sig och stå en längre tid på platsen. När det kommer till sjukdom så måste vi ta bort för att hindra smittspridning. Att det är fritt på röta i stubben utesluter inte att trädet kan vara angripet av skadegörare. Ibland kan det vara så att endast rotsystem eller stammen uppåt kronan varit angripet och i så dålig vitalitet att trädet utgör en risk för allmänheten eller fastigheter. Då behöver det avverkas.

Vi har som mål att alltid ersätta de träd vi fäller med minst ett nytt träd. Vi arbetar också med att plantera mångfald så att vi inte fastnar i en monokultur i växtmaterialet. Monokulturen leder till att träden blir sårbara för stor smittspridning, som exepelvis almsjukan.

Vi söker alltid dispens för fällning av särskilt skyddsvärda träd och naturreservat, men även vid fällning av alléer där alléskydd gäller.