Totalförsvar är verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig. Totalförsvaret består av det militära försvaret och det civila försvaret

Civil beredskap är ett samlingsnamn för krisberedskap och civilt försvar

Det civila försvaret och krisberedskapen ska förstärka varandra i gemensamma processer för samordning, planering och förberedelser. Den yttersta krisen, det vill säga ett väpnat angrepp, är dimensionerande för den civila beredskapen.

Ytterst syftar den civila beredskapen till att förbereda oss på alla slags samhällsstörningar som riskerar att skada oss. Det som ska värnas är samhällets grundläggande skyddsvärden:

• människors liv och hälsa,
• samhällets funktionalitet,
• demokrati,
• rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter,
• miljö och ekonomiska värden,
• nationell suveränitet.

Civilt försvar

Civilt försvar handlar om hela samhällets motståndskraft vid krigsfara och krig. Civilt försvar är det arbete som görs av statliga myndigheter, kommuner, landsting och regioner, privata företag och frivilligorganisationer.

Arbetet syftar till att skydda civilbefolkningen och att exempelvis sjukvård och transporter fungerar vid krigsfara och krig. Vid krigsfara och krig ska det civila försvaret också kunna stödja Försvarsmakten.

Målet för det civila försvaret är att ha förmåga att:

• Värna civilbefolkningen,
• säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna,
• upprätthålla en nödvändig försörjning,
• bidra till det militära försvarets förmåga vid väpnat angrepp eller krig i vår omvärld,
• upprätthålla samhällets motståndskraft mot externa påtryckningar och bidra till att stärka försvarsviljan,
• bidra till att stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar på samhället i fred, och
• med tillgängliga resurser bidra till förmågan att delta i internationella fredsfrämjande och humanitära insatser.

Krisberedskap

Samhällets krisberedskap bygger på att alla – myndigheter, företag, kommuner och individer med flera – har ansvar för var sin del och arbetar tillsammans mot samma mål: att minska sårbarheten och förbättra förmågan att hantera kriser när de inträffar.

Det svenska systemet för samhällsskydd och beredskap regleras i grunden av ansvars-, närhets- och likhetsprincipen.

Ansvarsprincipen:

Ansvarsprincipen innebär att den aktör som har ansvaret för en verksamhet i normala situationer också har motsvarande ansvar vid en krissituation eller under höjd beredskap. Ansvarsprincipen innebär också att aktörerna ska stödja och samverka med varandra, detta brukar kallas den utökade ansvarsprincipen.

Likhetsprincipen:

Likhetsprincipen innebär att aktörer inte ska göra större förändringar i organisationen än vad situationen kräver. Vid samhällsstörningar ska alltså verksamheten fungera som den gjorde vid normala förhållanden, så långt det är möjligt.

Närhetsprincipen:

Närhetsprincipen innebär att samhällsstörningar ska hanteras där de inträffar och av de som är närmast berörda och ansvariga.

Krisberedskap i Lidköpings kommun

Som kommun bedriver vi många verksamheter som måste fungera även under kriser: äldreomsorg, vattenförsörjning, fjärrvärme, räddningstjänst och skola till exempel. För att klara det måste vi förbereda oss och öva. Ett exempel kan vara förberedelser för hur kommunens samhällsviktiga verksamheter ska klaras vid ett större elavbrott.

Så här är krisarbetet i Lidköpings kommun organiserat

Det är säkerhetsenheten som har ansvar för att samordna säkerhetsarbetet i Lidköpings kommun. Områden som ingår i säkerhetsarbetet är kris- och beredskapsfrågor, civilt försvar samt informationssäkert. Tillsammans med nämnder, kommunala bolag och andra aktörer arbetar säkerhetsenheten kontinuerligt med frågor gällande dessa områden och har ett nätverk där frågor om säkerhet och beredskap diskuteras för att kunna förebygga, motstå och hantera krissituationer och extraordinära händelser.

Varje sektor eller kommunalt bolag ansvarar för kris- och beredskapsfrågor för sina verksamheter. Detta i enlighet med ansvarsprincipen.

Kommunen samordnar

Många funktioner inom kommun är viktiga för krisberedskapen: myndigheter, företag, frivilligorganisationer, trossamfund och föreningar. En kommuns uppgift är bland annat att bygga nätverk, så att det finns ett fungerande samarbete mellan de inblandade när en kris uppstår. Det vill säga, vi har ansvar för att samverka inom vårt geografiska område (det som finns inom kommungränsen).