Det är vår vision men vad innebär det egentligen?

Lidköping ska vara en öppen, trygg och hållbar plats där alla är välkomna. Med kvalitet, miljö, ekonomi och säkerhet i fokus arbetar vi för hållbarhet med långsiktig planering och sund tillväxt.

Vi ska skapa ett robust Lidköping där människors behov i dag står i samklang med kommande generationers möjligheter till goda livsvillkor.

Våra barns förutsättningar till ett aktivt och delaktigt lärande i en öppen och trygg miljö är en grundförutsättning för utveckling. Därför ska våra förskolor, skolor och lärande tillhöra sverigetoppen. Lika självklart är det att våra äldre har möjlighet att åldras med värdighet i en omsorgsfull och livsbejakande tillvaro.

I Lidköping finns möjligheter till ett rikt liv på många sätt. Med gott värdskap och vårt fantastiska läge vid Vänerns strand är staden en mötesplats med ett stort utbud av kultur, upplevelser och platser för rekreation som skapar stolta invånare och lockar fler besökare till Lidköping. Med en bredd av varierande boendemöjligheter är vi 50 000 invånare år 2045.

Vi ska vara en av Sveriges mest attraktiva platser för etablering och med ett starkt näringsliv som skapar arbetstillfällen för alla som väljer att bo i Lidköping samt säkra att det finns goda kommunikationsmöjligheter till och från arbete och utbildning i vår region.

Med våra invånare i fokus tar vi modiga beslut, vi är nyfikna på framtiden och verkar för innovation och ständig utveckling. Vi ska verka för att våra invånare ska ges möjlighet att nå sin fulla potential och vi ger möjlighet till dialog och delaktighet i ett öppet och demokratiskt samhälle.

Välkommen till Lidköping!

År 1446 fick Lidköping sina första kända stadsprivilegier. De utfärdades av landets kung, Kristoffer av Bayern. Privilegierna innebar att kungen visade att staden stod under hans beskydd. Ungefär vid den här tiden började sjöfarten på Vänern att utvecklas och bli en viktig del av stadens ekonomiska liv. Lidköping började tack vare träexporten från skogarna runt Vänern att förvandlas från inlandsstad till sjöstad.

Staden under vasatiden

År 1533 brann Lidköping. Förutom att större delen av staden lades i aska blev den även ett hot mot dess framtid. Dåvarande kungen Gustav Vasa befallde att alla som ville bedriva handel inte skulle få stanna i staden utan istället flytta till "Huffudnaes", den plats där Vänersborg senare anlades. Dock blev det ingen flytt, staden byggdes upp igen och livet fortsatte i handelsplatsen vid Lidans mynning.

Grevetiden och den nya staden "Grev Magni stad"

År 1615 blev Jacob De la Gardie efter sina stora framgångar i ryska kriget greve till Läckö och fick samtidigt rätt att inom grevskapet anlägga en stad. Han använde dock aldrig denna rättighet. År 1651 tilldelades han staden Lidköping "till grevskapets förökande" av drottning Kristina. Genom fjärdepartsräfsen 1655 återgick staden till kronan. Även sonen Magnus Gabriel , som nu var herre till Läckö, fick tillstånd att inom sitt område anlägga en stad.

Greve Magnus ville anlägga denna stad på Lidans västra strand mitt för det gamla Lidköping. Ägarna av marken - Månesköldarna på Ågården - hindrade honom till en början. Först år 1670 kom markbyte till stånd, och härmed inträder ett nytt skede i Lidköpings historia. Sedan den nya staden fått privilegier och planerats, började man år 1672 bebygga den strängt geometriska grundplan greven själv gjort.

De la Gardie uppmuntrade alla som ville bygga i staden. Han skänkte pengar, trä och sten, upplät platser till kålgårdar och utdelade andelar i skogen. Ett lusthus från Traneberg på Kållandsö fraktades på båtar till Lidans mynning och blev rådhus mitt på det väldiga torget. Lidköping kom nu att bestå av två små städer på var sin sida av älven.

Men redan genom reduktionen ändrades detta förhållande. År 1683 lades Lidköping åter som en enhet under kronan. De bägge städerna hade dock ända fram till 1705 var sin borgmästare. Under sitt liv höll greve Magnus en faderlig hand över det gamla Lidköping och sin egen stad. Han inrättade skola och barnhus, restaurerade kyrkan och stödde på många sätt handel, hantverk och andra näringar.

Redan på 1680-talet fanns det i staden - eller städerna - en mängd hantverkare, skomakare, skräddare och snickare, kanngjutare och pistolsmeder, skinnredare och karduansmakare. De var kända för sin yrkesskicklighet och goda skråanda. Magnus Gabriel De la Gardie, på sin tid landets främste mecenat och kulturfrämjare, kom alltså att bli det direkta upphovet till våra dagars Lidköping. Genom hans ingripande fick staden en kraftig stöt framåt, och ännu i vår tid minna namn på gator, torg och hus om Lidköpings store man och hans verk.